Allmusic.com: The Congos. Mytons falsett och Johnsons bariton backades upp av en kör där Gregory Isaacs och ett par sångare från The Heptones och Meditations ingick. Bland musikerna fanns blivande världsartister som Sly Dunbar på trummor, Ernest Ranglin och "Sticky" Thompson. Det Perry gjorde var att mixa fram dubversioner av alla spår och först därefter spela in sången. Dubmusiken hade åren 1971–1976 successivt utvecklats genom att inspelningsartisterna tog bort sången och därefter lyfte fram olika instrument, lade till ekon och ljudeffekter på den instrumentala versionen – och blev allt bättre på detta. Perry gjorde alltså nu tvärtom: först dubmusiken och sist sången.
Lee "Scratch" Perry finns med på Rolling Stones Magazines lista över 100 odödliga artister inom populärmusikenArkiverad 16 oktober 2008 hämtat från the Wayback Machine., och det är ingen tillfällighet att en musikproducent från Jamaica finns med där. Sedan reggaens barndom omkring 1970 och fram till idag har den person som suttit vid mixerbordet varit en artist i lika hög grad som musikerna och sångarna. Eller kanske i ännu högre grad. Reggaen och dess subgenrer rockers, lovers rock, dub, toasting, ragga, deejaying och dancehall utvecklades av masters som Perry och King Tubby i inspelningsstudiorna i Kingston, Jamaica. Få live-album släpptes under de första åren, och när sådana började komma var det just inspelningstekniker upplärda i Kingstons studior som skötte ljudet från en plats bakom publikhavet. De reggaeband som skulle på turné utomlands började ta med sig dessa ljudartister för att få det sound eller de moment med dub live de ville ha.
web.archive.org
Lee "Scratch" Perry finns med på Rolling Stones Magazines lista över 100 odödliga artister inom populärmusikenArkiverad 16 oktober 2008 hämtat från the Wayback Machine., och det är ingen tillfällighet att en musikproducent från Jamaica finns med där. Sedan reggaens barndom omkring 1970 och fram till idag har den person som suttit vid mixerbordet varit en artist i lika hög grad som musikerna och sångarna. Eller kanske i ännu högre grad. Reggaen och dess subgenrer rockers, lovers rock, dub, toasting, ragga, deejaying och dancehall utvecklades av masters som Perry och King Tubby i inspelningsstudiorna i Kingston, Jamaica. Få live-album släpptes under de första åren, och när sådana började komma var det just inspelningstekniker upplärda i Kingstons studior som skötte ljudet från en plats bakom publikhavet. De reggaeband som skulle på turné utomlands började ta med sig dessa ljudartister för att få det sound eller de moment med dub live de ville ha.
