Förtig hans ätt, nämn ej hans stam // Välv ej på den hans brott // Må ingen rodna för hans skam // Den drabbe honom blott. // Den, som förrått sitt land, han har // Ej ätt, ej stam, ej son, ej far. // Nämn honom blott den falska arm, // Man ställt till Finlands stöd, // Nämn honom blygd och hån och harm // Och skuld och straff och död. // Det är blott så, han kallas bör // Det är att skona den som hör. // Tag allt vad mörker finns i grav // Och allt vad kval i liv // Och bilda dig ett namn därav // Och det åt honom giv; // Det skall dock väcka mindre sorg // Än det, han bar på Sveaborg. Runeberg, Johan Ludvig (1848). Sveaborg.
