I den grekiska Septuagintaöversättningen av vad som inom kristenheten benämns Gamla Testamentet, vilken härrör från de närmaste århundradena före den vanliga tideräkningen, översätts det hebreiska namnet med Zoê ((Ζωή), liv. (Rahlfs Alfred, red (1979[1935]) (på klassisk grekiska). Septuaginta: id est Vetus Testamentum graece iuxta LXX interpretes = Hē palaia diathēkē kata tous 70 (Ed. minor. [Repr.]). Stuttgart: Wur̈tembergische Bibelanstalt. Libris5251572. ISBN 3-438-05120-6, s. 5) – Det grekiska Nya Testamentet använder i stället namnformen Eua (Εύα). (Nestle Eberhard, Aland Kurt, red (1983 [1988]) (på klassisk grekiska). Novum Testamentum Graece (26 Aufl., nach dem 7. rev. Druck). Stuttgart: Deutsches Bibelgesellschaft. Libris5251566. ISBN 3-438-05102-8) – I Hieronymuslatinska översättning av Första Moseboken från 400-talet återges det hebreiska namnet med Hava; i de två omnämnandena av Eva i Nya Testament återger han däremot namnet i dess klassiska form Eva. (Första Moseboken 3:20; Andra Korinthierbrevet 11:3, samt Första Timotheosbrevet 2:13. Fischer Bonifatius, Weber Robert, red (1984) (på latin). Biblia sacra: iuxta Vulgatam versionem (Ed. 3., emendata /quam paravit Bonifatius Fischer ...). Stuttgart: Deutsche Bibelgesellschaft. Libris5251584. ISBN 3-438-05303-9) – I islamisk tradition benämns hon på arabiskaHawwāʾ (arabiska: حواء). – Den svenska namnformen Eva förekommer i äldre tid ibland med latinsk böjning. I den översättning till svenska av Nya Testamentet som gavs ut 1526 används namnformerna Eva respektive Eua. I den svenska översättningen av Gamla Testamentet från 1541 translittereras namnet i Första Moseboken 3:20 Hewa (Heua). (Uppslagsord Eva i Svenska Akademiens Ordbok, [www.saob.se Svenska Akademiens Ordbok], webbversionen; avläst 2011-10-03.) Namnet Adam var sällsynt i Sverige under medeltiden; det tycks ha kommit i bruk genom inflyttade tyskar. Från 1500-talet är bara enstaka namnbärare kända, de flesta borgare. För namnet Eva finns likaså endast få medeltida belägg. (Sveriges medeltida personnamn, nätpublikationen, häfte 1–13, A–HolmgerArkiverad 13 oktober 2011 hämtat från the Wayback Machine.) Det äldsta belägget för en kvinna med namnet Eva i Sverige är från 1472. (Historiska Museets webbresurs Vad betyder namnet?)
kb.se
libris.kb.se
För en sammanfattning av forskningsläget rörande Första Mosebokens tillkomst, dess källor och struktur, se Dillard, Raymond B.; Longman Tremper (1995) (på engelska). An Introduction to the Old Testament. Leicester: Apollos. Libris6106309. ISBN 0-85110-653-6, s. 37 ff, samt Dunn James D. G., Rogerson John, red (2003) (på engelska). Eerdmans commentary on the Bible. Grand Rapids, Minn.: Eerdmans. Libris9117721. ISBN 0-8028-3711-5, s. 32–36.
Texterna från Första Moseboken och Nya Testamentet är från Bibeln: Bibelkommissionens översättning (”Bibel 2000”). Örebro: Libris. 1999. Libris7620534. ISBN 91-7195-504-6.
Dunn James D. G., Rogerson John, red (2003) (på engelska). Eerdmans commentary on the Bible. Grand Rapids, Minn.: Eerdmans. Libris9117721. ISBN 0-8028-3711-5, s. 36–39.
Strong, James (på engelska). The exhaustive concordance of the Bible: showing every word of the text of the common English version of the canonical books, and every occurrence of each word in regular order : together with a key-word comparison of selected words and phrases in the King James version with five leading contemporary translations : also brief dictionaries of the Hebrew and Greek words of the original, with references to the English words (1. ed., 39. pr.). Nashville: Abingdon. Libris5132772. ISBN 0-687-40030-9, avd. 'Hebrew and Chaldee Dictionary Accompanying the Exhaustive Concordance', s. 8.
I den grekiska Septuagintaöversättningen av vad som inom kristenheten benämns Gamla Testamentet, vilken härrör från de närmaste århundradena före den vanliga tideräkningen, översätts det hebreiska namnet med Zoê ((Ζωή), liv. (Rahlfs Alfred, red (1979[1935]) (på klassisk grekiska). Septuaginta: id est Vetus Testamentum graece iuxta LXX interpretes = Hē palaia diathēkē kata tous 70 (Ed. minor. [Repr.]). Stuttgart: Wur̈tembergische Bibelanstalt. Libris5251572. ISBN 3-438-05120-6, s. 5) – Det grekiska Nya Testamentet använder i stället namnformen Eua (Εύα). (Nestle Eberhard, Aland Kurt, red (1983 [1988]) (på klassisk grekiska). Novum Testamentum Graece (26 Aufl., nach dem 7. rev. Druck). Stuttgart: Deutsches Bibelgesellschaft. Libris5251566. ISBN 3-438-05102-8) – I Hieronymuslatinska översättning av Första Moseboken från 400-talet återges det hebreiska namnet med Hava; i de två omnämnandena av Eva i Nya Testament återger han däremot namnet i dess klassiska form Eva. (Första Moseboken 3:20; Andra Korinthierbrevet 11:3, samt Första Timotheosbrevet 2:13. Fischer Bonifatius, Weber Robert, red (1984) (på latin). Biblia sacra: iuxta Vulgatam versionem (Ed. 3., emendata /quam paravit Bonifatius Fischer ...). Stuttgart: Deutsche Bibelgesellschaft. Libris5251584. ISBN 3-438-05303-9) – I islamisk tradition benämns hon på arabiskaHawwāʾ (arabiska: حواء). – Den svenska namnformen Eva förekommer i äldre tid ibland med latinsk böjning. I den översättning till svenska av Nya Testamentet som gavs ut 1526 används namnformerna Eva respektive Eua. I den svenska översättningen av Gamla Testamentet från 1541 translittereras namnet i Första Moseboken 3:20 Hewa (Heua). (Uppslagsord Eva i Svenska Akademiens Ordbok, [www.saob.se Svenska Akademiens Ordbok], webbversionen; avläst 2011-10-03.) Namnet Adam var sällsynt i Sverige under medeltiden; det tycks ha kommit i bruk genom inflyttade tyskar. Från 1500-talet är bara enstaka namnbärare kända, de flesta borgare. För namnet Eva finns likaså endast få medeltida belägg. (Sveriges medeltida personnamn, nätpublikationen, häfte 1–13, A–HolmgerArkiverad 13 oktober 2011 hämtat från the Wayback Machine.) Det äldsta belägget för en kvinna med namnet Eva i Sverige är från 1472. (Historiska Museets webbresurs Vad betyder namnet?)
Koranen (4., oförändr. uppl.). Stockholm: Wahlström & Widstrand. 2003. Libris9090071. ISBN 91-46-20322-2, Sura 2, vers 28–35; Sura 7, vers 10-25; Sura 15, vers 28-40; Sura 20, vers 114-122.
sofi.se
I den grekiska Septuagintaöversättningen av vad som inom kristenheten benämns Gamla Testamentet, vilken härrör från de närmaste århundradena före den vanliga tideräkningen, översätts det hebreiska namnet med Zoê ((Ζωή), liv. (Rahlfs Alfred, red (1979[1935]) (på klassisk grekiska). Septuaginta: id est Vetus Testamentum graece iuxta LXX interpretes = Hē palaia diathēkē kata tous 70 (Ed. minor. [Repr.]). Stuttgart: Wur̈tembergische Bibelanstalt. Libris5251572. ISBN 3-438-05120-6, s. 5) – Det grekiska Nya Testamentet använder i stället namnformen Eua (Εύα). (Nestle Eberhard, Aland Kurt, red (1983 [1988]) (på klassisk grekiska). Novum Testamentum Graece (26 Aufl., nach dem 7. rev. Druck). Stuttgart: Deutsches Bibelgesellschaft. Libris5251566. ISBN 3-438-05102-8) – I Hieronymuslatinska översättning av Första Moseboken från 400-talet återges det hebreiska namnet med Hava; i de två omnämnandena av Eva i Nya Testament återger han däremot namnet i dess klassiska form Eva. (Första Moseboken 3:20; Andra Korinthierbrevet 11:3, samt Första Timotheosbrevet 2:13. Fischer Bonifatius, Weber Robert, red (1984) (på latin). Biblia sacra: iuxta Vulgatam versionem (Ed. 3., emendata /quam paravit Bonifatius Fischer ...). Stuttgart: Deutsche Bibelgesellschaft. Libris5251584. ISBN 3-438-05303-9) – I islamisk tradition benämns hon på arabiskaHawwāʾ (arabiska: حواء). – Den svenska namnformen Eva förekommer i äldre tid ibland med latinsk böjning. I den översättning till svenska av Nya Testamentet som gavs ut 1526 används namnformerna Eva respektive Eua. I den svenska översättningen av Gamla Testamentet från 1541 translittereras namnet i Första Moseboken 3:20 Hewa (Heua). (Uppslagsord Eva i Svenska Akademiens Ordbok, [www.saob.se Svenska Akademiens Ordbok], webbversionen; avläst 2011-10-03.) Namnet Adam var sällsynt i Sverige under medeltiden; det tycks ha kommit i bruk genom inflyttade tyskar. Från 1500-talet är bara enstaka namnbärare kända, de flesta borgare. För namnet Eva finns likaså endast få medeltida belägg. (Sveriges medeltida personnamn, nätpublikationen, häfte 1–13, A–HolmgerArkiverad 13 oktober 2011 hämtat från the Wayback Machine.) Det äldsta belägget för en kvinna med namnet Eva i Sverige är från 1472. (Historiska Museets webbresurs Vad betyder namnet?)
web.archive.org
I den grekiska Septuagintaöversättningen av vad som inom kristenheten benämns Gamla Testamentet, vilken härrör från de närmaste århundradena före den vanliga tideräkningen, översätts det hebreiska namnet med Zoê ((Ζωή), liv. (Rahlfs Alfred, red (1979[1935]) (på klassisk grekiska). Septuaginta: id est Vetus Testamentum graece iuxta LXX interpretes = Hē palaia diathēkē kata tous 70 (Ed. minor. [Repr.]). Stuttgart: Wur̈tembergische Bibelanstalt. Libris5251572. ISBN 3-438-05120-6, s. 5) – Det grekiska Nya Testamentet använder i stället namnformen Eua (Εύα). (Nestle Eberhard, Aland Kurt, red (1983 [1988]) (på klassisk grekiska). Novum Testamentum Graece (26 Aufl., nach dem 7. rev. Druck). Stuttgart: Deutsches Bibelgesellschaft. Libris5251566. ISBN 3-438-05102-8) – I Hieronymuslatinska översättning av Första Moseboken från 400-talet återges det hebreiska namnet med Hava; i de två omnämnandena av Eva i Nya Testament återger han däremot namnet i dess klassiska form Eva. (Första Moseboken 3:20; Andra Korinthierbrevet 11:3, samt Första Timotheosbrevet 2:13. Fischer Bonifatius, Weber Robert, red (1984) (på latin). Biblia sacra: iuxta Vulgatam versionem (Ed. 3., emendata /quam paravit Bonifatius Fischer ...). Stuttgart: Deutsche Bibelgesellschaft. Libris5251584. ISBN 3-438-05303-9) – I islamisk tradition benämns hon på arabiskaHawwāʾ (arabiska: حواء). – Den svenska namnformen Eva förekommer i äldre tid ibland med latinsk böjning. I den översättning till svenska av Nya Testamentet som gavs ut 1526 används namnformerna Eva respektive Eua. I den svenska översättningen av Gamla Testamentet från 1541 translittereras namnet i Första Moseboken 3:20 Hewa (Heua). (Uppslagsord Eva i Svenska Akademiens Ordbok, [www.saob.se Svenska Akademiens Ordbok], webbversionen; avläst 2011-10-03.) Namnet Adam var sällsynt i Sverige under medeltiden; det tycks ha kommit i bruk genom inflyttade tyskar. Från 1500-talet är bara enstaka namnbärare kända, de flesta borgare. För namnet Eva finns likaså endast få medeltida belägg. (Sveriges medeltida personnamn, nätpublikationen, häfte 1–13, A–HolmgerArkiverad 13 oktober 2011 hämtat från the Wayback Machine.) Det äldsta belägget för en kvinna med namnet Eva i Sverige är från 1472. (Historiska Museets webbresurs Vad betyder namnet?)
