I dikten ”Stationen” (1.5) är mannen med släggan en vagnsynare[6] som genom att slå på tåghjulen och lyssna på klangen kan avslöja eventuell sprickbildning som skulle kunna få katastrofala följder om tåget fortsätter (Schiöler 1999, 3.3, not 35, s. 261). Dikten handlar inte om någon bestämd kompositörs musik utan om en viss sorts klang, en klang som gör att ”allt sjunger” som det heter i slutraden. I tidiga skisser figurerade Claude Debussy och tanken om en porträttdikt kring hans musik, liknande andra porträttdikter som exempelvis ”Schubertiana” i diktsamlingen Sanningsbarriären. Två kompositioner som anknyter till diktens ”domkyrkoklockklang” och ”världsomseglarklang” är La cathédral engloutie(Den sjunkna katedralen) och La Mer(Havet) (Bergsten 1989, s. 35–37).
Tomas Tranströmer skrev få dikter om erotiska eller sensuella kärleksrelationer mellan två människor, vilket annars är ett mycket vanligt tema i poesins historia. Dikten ”Eldklotter” (3.4) är ett undantag. Uttrycket ”vi tjuvmjölkade kosmos” i slutversen antyder Vintergatan med språkliga förbindelser till engelskans ”The Milky Way” och tyskans ”Die Milchstraße” vilka båda ordagrant kan översättas till Mjölkgatan. Dikten hade som arbetstitel ”En eldfluga” (Schiöler 1999, 2.3, s. 26–29; Bergsten 2015, s. 124, 232).
de.wikipedia.org
Tomas Tranströmer skrev få dikter om erotiska eller sensuella kärleksrelationer mellan två människor, vilket annars är ett mycket vanligt tema i poesins historia. Dikten ”Eldklotter” (3.4) är ett undantag. Uttrycket ”vi tjuvmjölkade kosmos” i slutversen antyder Vintergatan med språkliga förbindelser till engelskans ”The Milky Way” och tyskans ”Die Milchstraße” vilka båda ordagrant kan översättas till Mjölkgatan. Dikten hade som arbetstitel ”En eldfluga” (Schiöler 1999, 2.3, s. 26–29; Bergsten 2015, s. 124, 232).
wikisource.org
sv.wikisource.org
Dikten ”Kort paus i orgelkonserten” (1.1) utspelas i domkyrkan i Tomas Tranströmers hemstad Västerås. Passagen ”Vem väntar jag på? En vän. Varför kommer han inte? Han är redan här.” anspelar på Lukasevangeliet24 Emmausepisod där lärjungarna väntar på tredje dagens uppståndelse av Jesus och inte känner igen honom när han möter dem. T.S. Eliot beskrev samma passage i den välkända dikten Det öde landet (1922) (Schiöler 1999, 6.2, s. 158, 161).
I dikten ”Postludium” (3.6) anspelar versraden Bödlarna hämtar sten, Gud skriver i sanden på Johannesevangeliet8:1–11 som berättar om fariséerna och översteprästerna som är i begrepp att stena äktenskapsbryterskan. I dikten ersätts Jesus med Gud. ”Postludium” kan ses som en replik på inledningsdikten ”Preludium” i Tomas Tranströmers debutbok 17 dikter (Schiöler 1999, 2.4, not 23, s. 31, 250).
Dikten ”Drömseminarium” (4.1) beskriver alla människors behov av sömn och de snabba ögonrörelser som förekommer under REM-sömnen då man vanligtvis drömmer. Seminarium är en akademisk undervisningsform där framlagda teser eller texter görs till föremål för diskussion och granskning. Slutpassagen ”Men lika många eller fler som vi inte ser finns inne i de mörka byggnader som reser sig på båda sidorna. Ibland går någon av dem fram till fönstret och kastar en blick ner på oss.” anknyter till inledningen av nästföljande dikt ”Codex” (4.2) och ”fotnoternas män” i den ”djupa korridoren som skulle varit mörk om inte min högra hand lyste som en ficklampa”. Levande och döda, kända och okända, närvarande och frånvarande rör sig om varandra. Rainer Maria Rilke behandlar en liknande föreställning om en svävande gräns mellan levande och döda i slutet av första elegin i diktcykelnDuinoelegier (1:80-84): Men de levande gör / alla det felet att framhäva det som skiljer. / Änglarna vet ofta inte (sägs det) om de / rör sig bland levande eller döda. (Bergsten 1989, s. 136–140).
en.wikisource.org
Dikttiteln ”Codex” (4.2) betyder handskrift eller rättesnöre. Dikten är en hyllning till dem som arbetar i skymundan och diktjaget befinner sig i historiens ”korridor” bland ”fotnoternas män”. T.S. Eliot har en liknande historiesyn och hans dikt ”Gerontion” (1920) har en liknande versrad history has many cunning passages, contrived corridors. I ”Codex” omnämns orgelmästarna Adam Ileborgh från Tyskland och Ascanio Mayone från Neapel, den tysketonsättarenHeinrich Kaminski och den tyskeförfattarenMax Dauthendey (Schiöler 1999, 6.3, s. 182–183).
