”Svenska Växtnamn” (på flera språk). Arkiv för botanik. Stockholm: Norstedt. Libris8262352. http://books.google.com/books?id=xr8VAAAAYAAJ&pg=RA2-PA84&dq=Aspelin,+Elias+%EF%BB%BFElias+Aspelin&hl=en&ei=Ioc0Tb_-HoPEgQenqJHkCw&sa=X&oi=book_result&ct=result&resnum=2&ved=0CCYQ6AEwAQ#v=onepage&q=Aspelin&f=false. ”[...] "Flora oeconomica eller hushållsnyttan af de i Sverige vildt växande örter ... under Kgl. Archiaterns ... Carl Linnaei inseende uti et academiskt prof, år 1748, på latin och nu på modersmålet utgifven af Elias Aspelin", Stockholm 1749. Som bekant var Linné själf författare till många af de under honom försvarade afhandlingarna, och Aspelins disputation finnes äfven upptagen bland Linnés Amoenitates academicae. Men af förordet synes framgå, att Aspelin själf författat arbetet, och i alla händelser har Linné ej haft något som helst med den svenska upplagan att skaffa, ty denna innehåller närmare ett fyratiotal svenska växtnamn, som icke förekomma i någondera upplagorna af Flora svecica. Bland dessa har jag funnit några, som jag förut antecknat först från senare tid, men som här synas för första gången förekomma, nämligen Tätört, Strandklo, Vatn-aloë, Kastlöser, Korskål, Hvitbök (=Hvitbok), Fettistel, Kärrtistel. Aspelin har Björnloka för Heracleum, Linné har detta såsom provinsnamn för Angelica silvestris, medan vid Heracleum (i 2:dra uppl.) Björfloka [sic] står såsom provinsnamn.
Man får af de af Aspelin använda namnen det intrycket, att han såsom smålänning föredrog småländska provinsnamn; han har nämligen vid några tillfällen sådana, i stället för de af Linné redan använda "svecis".
Ett par namn jämte de förut anförda synas värda att taga vara på, nämligen Bitterblad (Polyg. Hydropiper, sedan upptaget i 2:dra uppl. af Fl. svecica) och Lökmynta (Teucrium Scordium), medan andra, t. ex. Ladduk (Lactuca quercina), Sweitsergula (Hieracium dubium), Flåttost (Malva sylvestris), Llönska (Lathraea squamaria) m. fl., ej äro att rekomendera.”
”Svenska Växtnamn” (på flera språk). Arkiv för botanik. Stockholm: Norstedt. Libris8262352. http://books.google.com/books?id=xr8VAAAAYAAJ&pg=RA2-PA84&dq=Aspelin,+Elias+%EF%BB%BFElias+Aspelin&hl=en&ei=Ioc0Tb_-HoPEgQenqJHkCw&sa=X&oi=book_result&ct=result&resnum=2&ved=0CCYQ6AEwAQ#v=onepage&q=Aspelin&f=false. ”[...] "Flora oeconomica eller hushållsnyttan af de i Sverige vildt växande örter ... under Kgl. Archiaterns ... Carl Linnaei inseende uti et academiskt prof, år 1748, på latin och nu på modersmålet utgifven af Elias Aspelin", Stockholm 1749. Som bekant var Linné själf författare till många af de under honom försvarade afhandlingarna, och Aspelins disputation finnes äfven upptagen bland Linnés Amoenitates academicae. Men af förordet synes framgå, att Aspelin själf författat arbetet, och i alla händelser har Linné ej haft något som helst med den svenska upplagan att skaffa, ty denna innehåller närmare ett fyratiotal svenska växtnamn, som icke förekomma i någondera upplagorna af Flora svecica. Bland dessa har jag funnit några, som jag förut antecknat först från senare tid, men som här synas för första gången förekomma, nämligen Tätört, Strandklo, Vatn-aloë, Kastlöser, Korskål, Hvitbök (=Hvitbok), Fettistel, Kärrtistel. Aspelin har Björnloka för Heracleum, Linné har detta såsom provinsnamn för Angelica silvestris, medan vid Heracleum (i 2:dra uppl.) Björfloka [sic] står såsom provinsnamn.
Man får af de af Aspelin använda namnen det intrycket, att han såsom smålänning föredrog småländska provinsnamn; han har nämligen vid några tillfällen sådana, i stället för de af Linné redan använda "svecis".
Ett par namn jämte de förut anförda synas värda att taga vara på, nämligen Bitterblad (Polyg. Hydropiper, sedan upptaget i 2:dra uppl. af Fl. svecica) och Lökmynta (Teucrium Scordium), medan andra, t. ex. Ladduk (Lactuca quercina), Sweitsergula (Hieracium dubium), Flåttost (Malva sylvestris), Llönska (Lathraea squamaria) m. fl., ej äro att rekomendera.”
