Dahlhaus, Carl. ”Harmony – 2(iii) Basic concepts: Dissonance” (på engelska). Grove Music Online. http://www.oxfordmusiconline.com.ezproxy.ub.gu.se/subscriber/article/grove/music/50818. Läst 28 januari 2011. Beskriver utvecklingen av synen på ackord från kombinationer av intervall och resultatet av stämföringsregler på 1600-talet till primära enheter som formade satsen på 1700-talet, samt hur denna teoretiska utveckling förebådades av musikalisk praktik under 1600-talet. Hävdar att detta fick genomgripande konsekvenser för synen på dissonans och konsonans. Beskriver skillnaden mellan dissonanta ackord (dissonant chord), där dissonansen kan inordnas i tersstaplingen och upplöses genom harmonisk progression, och ackord med ackordfrämmande toner (notes foreign to the chord), där dissonansen ses som ett tillägg till ackordet och vanligtvis upplöses inom samma harmoni.
Eriksson, Ola. ”Ackord”. ne.se. http://www.ne.se.ezproxy.ub.gu.se/lang/ackord. Läst 18 april 2011. Skriver att ackord inom dur/moll-tonal musik ofta är tersstaplingar. Kallar dur- och molltreklangen "de två grundläggande ackordstyperna".
Eriksson, Ola. ”Ackord”. ne.se. http://www.ne.se.ezproxy.ub.gu.se/lang/ackord. Läst 18 april 2011. Anger att systemen generalbasnotation, ackordsymboler, funktionsbeteckningar och stegbeteckningar används "i första hand". Beskriver generalbas och ackordbeteckningar som avsedda för "praktiskt musicerande", funktions- och stegbeteckningar som avsedda för "musikanalytiska sammanhang".
kb.se
libris.kb.se
La Motte, Diether de; (övers. Martin Tegen) (1981). Epokernas harmonik: en harmonilära. Bromma: Ed. Reimers. sid. 74. Libris7637855. ISBN 91-7370-063-0 Skriver att Zarlino var första att förklara flerstämmig musik utifrån treklanger samt att Z såg molltreklangen som mindre fullkomlig.
La Motte, Diether de; (övers. Martin Tegen) (1981). Epokernas harmonik: en harmonilära. Bromma: Ed. Reimers. sid. 33. Libris7637855. ISBN 91-7370-063-0 Nämner Rameau som upphovsmannen till begreppen T. D och S. Beskriver hur hans syn på begreppen skiljde sig från dagens genom en vidare definition av dominanten och subdominantens koppling till kvintsextackordet.