[https://web.archive.org/web/20221123224621/https://kalmarlansmuseum.se/wp-content/uploads/2022/05/slutmorbylangaindarv.pdf ”Mörbylånga kommuns
industriarv”] (PDF). Kalmar läns museum. 28 januari 2008. Arkiverad från originalet den 23 november 2022. https://web.archive.org/web/20221123224621/https://kalmarlansmuseum.se/wp-content/uploads/2022/05/slutmorbylangaindarv.pdf. Läst 23 november 2022. ”Generellt sett uppvisar Öland en svag industriell utveckling och vikande befolkningssiffror
under hela industrialismens era – från 1860-talet och fram till Ölandsbrons tillkomst. Under
1800-talet finns dock en av Kalmar läns mest betydande industriarbetsplatser i Degerhamn, Södra Möckleby socken, på Öland – nämligen de två alunbruken, från 1886 Ölands Cement. Under slutet av 1800-talet var Södra Möckleby den enda socknen inom den nuvarande
Mörbylånga kommun som kunde uppvisa en positiv befolkningsutveckling.
Under 1900-talets första hälft vände den negativa befolkningsutvecklingen också i
Mörbylånga, Torslunda och Ventlinge socknar. Orsaken stod att finna i industrietableringar på respektiver ort. År 1908 fick södra Öland ytterligare en storindustri då Mörbylånga sockerbruk (1908-1992) startades. Kring mitten av seklet hade köpingen även en stor
arbetsgivare i en annan livsmedelsindustri: Mörbylånga konservfabrik/Winborgs (1942-1992).
Även Färjestadens största industri var en konservfabrik: Alvarets konservfabrik/Ölands konservfabrik/Önos (1939-2005). I Grönhögen fanns flera stenhuggerier och/eller kalkbruk redan i slutet av 1800-talet. Ett stycke in på 1900-talet bildades AB Ölandskalk som snart blev ortens dominerande företag. Från 1939 övergick detta bolag i Yxeredbolagets ägo som
anlade en Ytongfabrik (1940-1971) i Grönhögen. De större industriarbetsplatserna har således varit få och koncentrerade till orterna
Färjestaden, Mörbylånga, Degerhamn och Grönhögen. Medan livsmedelsindustrin dominerat Torslundas och Mörbylångas industriella liv, har sten- och cementindustrin varit viktigast i
Degerhamn och Grönhögen. I flera socknar på södra Öland har man knappt haft någon industri. I många fall inskränker sig de tillverkningsställen man haft till exempelvis ett mejeri,
en motorkvarn, en smedja eller ett mindre stenhuggeri.”
Folkmängd och befolkningsförändringar - Kvartal 2, 2024, SCB, 20 augusti 2024, läs online.[källa från Wikidata]
Folkmängd 31. 12. 1971 enligt indelningen 1. 1. 1972 (SOS) Del, 1. Kommuner och församlingar, SCB, 1972, ISBN 978-91-38-00209-4, läs online.[källa från Wikidata]
[https://web.archive.org/web/20221123224621/https://kalmarlansmuseum.se/wp-content/uploads/2022/05/slutmorbylangaindarv.pdf ”Mörbylånga kommuns
industriarv”] (PDF). Kalmar läns museum. 28 januari 2008. Arkiverad från originalet den 23 november 2022. https://web.archive.org/web/20221123224621/https://kalmarlansmuseum.se/wp-content/uploads/2022/05/slutmorbylangaindarv.pdf. Läst 23 november 2022. ”Generellt sett uppvisar Öland en svag industriell utveckling och vikande befolkningssiffror
under hela industrialismens era – från 1860-talet och fram till Ölandsbrons tillkomst. Under
1800-talet finns dock en av Kalmar läns mest betydande industriarbetsplatser i Degerhamn, Södra Möckleby socken, på Öland – nämligen de två alunbruken, från 1886 Ölands Cement. Under slutet av 1800-talet var Södra Möckleby den enda socknen inom den nuvarande
Mörbylånga kommun som kunde uppvisa en positiv befolkningsutveckling.
Under 1900-talets första hälft vände den negativa befolkningsutvecklingen också i
Mörbylånga, Torslunda och Ventlinge socknar. Orsaken stod att finna i industrietableringar på respektiver ort. År 1908 fick södra Öland ytterligare en storindustri då Mörbylånga sockerbruk (1908-1992) startades. Kring mitten av seklet hade köpingen även en stor
arbetsgivare i en annan livsmedelsindustri: Mörbylånga konservfabrik/Winborgs (1942-1992).
Även Färjestadens största industri var en konservfabrik: Alvarets konservfabrik/Ölands konservfabrik/Önos (1939-2005). I Grönhögen fanns flera stenhuggerier och/eller kalkbruk redan i slutet av 1800-talet. Ett stycke in på 1900-talet bildades AB Ölandskalk som snart blev ortens dominerande företag. Från 1939 övergick detta bolag i Yxeredbolagets ägo som
anlade en Ytongfabrik (1940-1971) i Grönhögen. De större industriarbetsplatserna har således varit få och koncentrerade till orterna
Färjestaden, Mörbylånga, Degerhamn och Grönhögen. Medan livsmedelsindustrin dominerat Torslundas och Mörbylångas industriella liv, har sten- och cementindustrin varit viktigast i
Degerhamn och Grönhögen. I flera socknar på södra Öland har man knappt haft någon industri. I många fall inskränker sig de tillverkningsställen man haft till exempelvis ett mejeri,
en motorkvarn, en smedja eller ett mindre stenhuggeri.”
