Tacitus, AnnalerXII.66; Dio Cassius, Romersk historiaLXI.34Arkiverad 17 oktober 2019 hämtat från the Wayback Machine.; Suetonius, Kejsarbiografier, Claudius 44; Josefus var dock inte lika säker på Agrippinas skuld. Josefus, Judiska fornminnenXX.8.1.
Jesajas himmelsfärd, kap. 4.2Arkiverad 7 november 2019 hämtat från the Wayback Machine.. Engelska: "the slayer of his mother, who himself this king, will persecute the plant which the Twelve Apostles of the Beloved have planted. Of the Twelve one will be delivered into his hands."
Rogers, Robert, Heirs and Rivals to NeroArkiverad 21 november 2015 hämtat från the Wayback Machine., Transactions and Proceedings of the American Philological Association, Vol. 86. (1955), s. 202. Silana accuses Agrippina of plotting to bring up Plautus in 55, Tacitus, AnnalerXIII.19; Silana is recalled from exile after Agrippina’s power waned. Tacitus, AnnalerXIV.12; Plautus is exiled in 60, Tacitus, AnnalerXIV.22.
Filostratos II, Apollonios från Tyanas liv5.41Arkiverad 29 juli 2007 hämtat från the Wayback Machine.. Engelska: "restored the liberties of Hellas with a wisdom and moderation quite alien to his character".
Brev från Apollonius till kejsar Vespasianus, Filostratos II, Apollonios från Tyanas liv5.41Arkiverad 29 juli 2007 hämtat från the Wayback Machine.. Engelska: "held our liberties in his hand and respected them."
newadvent.org
Tertullianus Apologeticum, förlorad text citerad i [4]Arkiverad 18 november 2017 hämtat från the Wayback Machine., Eusebios, Kyrkohistoria, II.25.4. Engelska: "Examine your records. There you will find that Nero was the first that persecuted this doctrine".
Suetonius hävdar att Nero begick självmord. Suetonius, Kejsarbiografier, Nero 49. Sulpicius Severus, som för denna uppgift möjligen byggde på material av Tacitus som gått förlorat, rapporterar att det var osäkert om Nero verkligen begick självmord. Sulpicius Severus, Chronica II.29. Se även T.D. Barnes, "The Fragments of Tacitus' Historiae", Classical Philology (1977), s. 228.
Nero spelade inte violin utan lyra. Suetonius hävdar att Nero spelade lyra medan Rom brann, se Suetonius, Kejsarbiografier, Nero 38; För en detaljerad förklaring av denna övergång i föreställningar se M.F. Gyles "Nero Fiddled while Rome Burned", The Classical Journal (1948), s. 211–217 [1].
Tacitus, Historiae I.4, I.5, I.13, II.8; Suetonius, Kejsarbiografier, Nero 57, Otho 7, Vitellius 11; Filostratos II, Apollonios från Tyanas liv 5.41; Dion Chrysostomos, Orationes 21, On Beauty.
Tacitus, AnnalerXII.66; Dio Cassius, Romersk historiaLXI.34Arkiverad 17 oktober 2019 hämtat från the Wayback Machine.; Suetonius, Kejsarbiografier, Claudius 44; Josefus var dock inte lika säker på Agrippinas skuld. Josefus, Judiska fornminnenXX.8.1.
Suetonius, Kejsarbiografier, Nero, 51 [2]. Engelska: "about the average height, his body marked with spots and malodorous, his hair light blond, his features regular rather than attractive, his eyes blue and somewhat weak, his neck over thick, his belly prominent, and his legs very slender."
Enligt Dio Cassius och Suetonius kände Nero till mordet. Dio Cassius, Romersk historiaLXI.35Arkiverad 17 oktober 2019 hämtat från the Wayback Machine., Suetonius, Kejsarbiografier, Nero 33; Tacitus och Josefus skildringar nämner bara Agrippina. Tacitus, AnnalerXII.65, Josefus, Judiska fornminnenXX.8.1.
Dio Cassius hävdar: "Till en början hanterade Agrippina alla hans viktiga beslut och uppdrag", och därefter tog Seneca och Burrus "helt och hållet hand om styret av riket", men "efter Britannicus död ägnade Seneca och Burrus inte längre det hela någon större omsorg" (år 55). Dio Cassius, Romersk historiaLXI.3–7Arkiverad 17 oktober 2019 hämtat från the Wayback Machine..
Tacitus, AnnalerXIII.16; Josefus, Judarnas gamla historia, XX.8.2; Suetonius, Kejsarbiografier, Nero 33; Dio Cassius, Romersk historiaLXI.7Arkiverad 17 oktober 2019 hämtat från the Wayback Machine..
Juvenalis skriver att Rom plågades av återkommande bränder och rasande hus. Juvenalis, Satirer3.7, 3.195, 3.214Arkiverad 10 april 2009 hämtat från the Wayback Machine..
web.archive.org
Tacitus, AnnalerXII.66; Dio Cassius, Romersk historiaLXI.34Arkiverad 17 oktober 2019 hämtat från the Wayback Machine.; Suetonius, Kejsarbiografier, Claudius 44; Josefus var dock inte lika säker på Agrippinas skuld. Josefus, Judiska fornminnenXX.8.1.
Enligt Dio Cassius och Suetonius kände Nero till mordet. Dio Cassius, Romersk historiaLXI.35Arkiverad 17 oktober 2019 hämtat från the Wayback Machine., Suetonius, Kejsarbiografier, Nero 33; Tacitus och Josefus skildringar nämner bara Agrippina. Tacitus, AnnalerXII.65, Josefus, Judiska fornminnenXX.8.1.
Dio Cassius hävdar: "Till en början hanterade Agrippina alla hans viktiga beslut och uppdrag", och därefter tog Seneca och Burrus "helt och hållet hand om styret av riket", men "efter Britannicus död ägnade Seneca och Burrus inte längre det hela någon större omsorg" (år 55). Dio Cassius, Romersk historiaLXI.3–7Arkiverad 17 oktober 2019 hämtat från the Wayback Machine..
Tacitus, AnnalerXIII.16; Josefus, Judarnas gamla historia, XX.8.2; Suetonius, Kejsarbiografier, Nero 33; Dio Cassius, Romersk historiaLXI.7Arkiverad 17 oktober 2019 hämtat från the Wayback Machine..
Rogers, Robert, Heirs and Rivals to NeroArkiverad 21 november 2015 hämtat från the Wayback Machine., Transactions and Proceedings of the American Philological Association, Vol. 86. (1955), s. 202. Silana accuses Agrippina of plotting to bring up Plautus in 55, Tacitus, AnnalerXIII.19; Silana is recalled from exile after Agrippina’s power waned. Tacitus, AnnalerXIV.12; Plautus is exiled in 60, Tacitus, AnnalerXIV.22.
Juvenalis skriver att Rom plågades av återkommande bränder och rasande hus. Juvenalis, Satirer3.7, 3.195, 3.214Arkiverad 10 april 2009 hämtat från the Wayback Machine..
Suetonius, Kejsarbiografier, Nero, 38; Dio Cassius, Romersk historiaLXII.16Arkiverad 10 augusti 2022 hämtat från the Wayback Machine..
Filostratos II, Apollonios från Tyanas liv5.41Arkiverad 29 juli 2007 hämtat från the Wayback Machine.. Engelska: "restored the liberties of Hellas with a wisdom and moderation quite alien to his character".
Brev från Apollonius till kejsar Vespasianus, Filostratos II, Apollonios från Tyanas liv5.41Arkiverad 29 juli 2007 hämtat från the Wayback Machine.. Engelska: "held our liberties in his hand and respected them."
Tertullianus Apologeticum, förlorad text citerad i [4]Arkiverad 18 november 2017 hämtat från the Wayback Machine., Eusebios, Kyrkohistoria, II.25.4. Engelska: "Examine your records. There you will find that Nero was the first that persecuted this doctrine".
Jesajas himmelsfärd, kap. 4.2Arkiverad 7 november 2019 hämtat från the Wayback Machine.. Engelska: "the slayer of his mother, who himself this king, will persecute the plant which the Twelve Apostles of the Beloved have planted. Of the Twelve one will be delivered into his hands."
Tacitus, AnnalerXII.66; Dio Cassius, Romersk historiaLXI.34Arkiverad 17 oktober 2019 hämtat från the Wayback Machine.; Suetonius, Kejsarbiografier, Claudius 44; Josefus var dock inte lika säker på Agrippinas skuld. Josefus, Judiska fornminnenXX.8.1.
Enligt Dio Cassius och Suetonius kände Nero till mordet. Dio Cassius, Romersk historiaLXI.35Arkiverad 17 oktober 2019 hämtat från the Wayback Machine., Suetonius, Kejsarbiografier, Nero 33; Tacitus och Josefus skildringar nämner bara Agrippina. Tacitus, AnnalerXII.65, Josefus, Judiska fornminnenXX.8.1.
Tacitus, AnnalerXIII.16; Josefus, Judarnas gamla historia, XX.8.2; Suetonius, Kejsarbiografier, Nero 33; Dio Cassius, Romersk historiaLXI.7Arkiverad 17 oktober 2019 hämtat från the Wayback Machine..
Rogers, Robert, Heirs and Rivals to NeroArkiverad 21 november 2015 hämtat från the Wayback Machine., Transactions and Proceedings of the American Philological Association, Vol. 86. (1955), s. 202. Silana accuses Agrippina of plotting to bring up Plautus in 55, Tacitus, AnnalerXIII.19; Silana is recalled from exile after Agrippina’s power waned. Tacitus, AnnalerXIV.12; Plautus is exiled in 60, Tacitus, AnnalerXIV.22.
Josefus, Judiska fornminnenIII.10.10. Werner, Walter: "The largest ship trackway in ancient times: the Diolkos of the Isthmus of Corinth, Greece, and early attempts to build a canal", The International Journal of Nautical Archaeology, Vol. 26, No. 2 (1997), s. 98–119.
Tacitus, AnnalerXV.40; Suetonius säger att elden härjade i sex dagar och sju nätter (Suetonius, Kejsarbiografier, Nero 38). På en stenpelare rest av kejsar Domitianus står att branden varade i nio dagar (Robert K. Sherk, The Roman Empire: Augustus to Hadrian, Translated Documents of Greece & Rome 6; Cambridge: Cambridge University Press, 1988, s. 141–142).
Tacitus AnnalerXV.44. Engelsk översättning av den latinska originaltexten: "Consequently, to get rid of the report, Nero fastened the guilt and inflicted the most exquisite tortures on a class hated for their abominations, called Christians [or Chrestians (In the earliest extant manuscript, the second Medicean, the e in "Chrestianos", Chrestians, has been changed into an i; cf. Gerd Theißen, Annette Merz, Der historische Jesus: ein Lehrbuch, 2001, s. 89. The reading Christianos, Christians, is therefore doubtful.)] by the populace. Christus, from whom the name had its origin, suffered the extreme penalty during the reign of Tiberius at the hands of one of our procurators, Pontius Pilatus, and a most mischievous superstition, thus checked for the moment, again broke out not only in Judaea, the first source of the evil, but even in Rome, where all things hideous and shameful from every part of the world find their centre and become popular. Accordingly, an arrest was first made of all who pleaded guilty; then, upon their information, an immense multitude was convicted, not so much of the crime of firing the city, as of hatred against mankind. Mockery of every sort was added to their deaths. Covered with the skins of beasts, they were torn by dogs and perished, or were nailed to crosses, or were doomed to the flames and burnt, to serve as a nightly illumination, when daylight had expired.
Josefus, Judiska fornminnenXX.8.3. Engelska: "But I omit any further discourse about these affairs; for there have been a great many who have composed the history of Nero; some of which have departed from the truth of facts out of favor, as having received benefits from him; while others, out of hatred to him, and the great ill-will which they bare him, have so impudently raved against him with their lies, that they justly deserve to be condemned. Nor do I wonder at such as have told lies of Nero, since they have not in their writings preserved the truth of history as to those facts that were earlier than his time, even when the actors could have no way incurred their hatred, since those writers lived a long time after them."
Tacitus, AnnalerI.1. Engelska: "The histories of Tiberius, Caius, Claudius, and Nero, while they were in power, were falsified through terror, and after their death were written under the irritation of a recent hatred."
