Eftersom solens diameter är ungefär 32' så finns det ett band på plus minus cirka 16' som har "viss" midnattssol vid sommarsolståndet, men där solen bryter horisonten en kort stund vid vintersolståndet utan att helt gå upp. Ljusbrytningen i atmosfären motsvarar cirka 30' (ökar snabbt med minskande vinkel mot horisonten och har ett maximum på 35,4' - se Atmospheric Refraction på British Astronomical Association)), vilket innebär att detta bands medelpunkt ligger sådär 30' norr om polcirkeln. Om jorden saknat en ljusbrytande atmosfär och solen varit en punktformig ljuskälla hade den "förenklade förklaringen" varit sann. På grund av att solskivans radie ungefär motsvarar den atmosfäriska refraktionen ligger de platser från vilka man kan se hela solskivan över horisonten vid midnatt vid sommarsolståndet nästan på (obetydligt norr om) polcirkeln.