Nyström, Per (1984). Länsresidenset i Göteborg. Göteborgs historiska museums skrifter, 0281-9384 ; 2. Göteborg: Göteborgs historiska mus. Libris7752408. ISBN 91-85786-13-6, s. 26-27.
”Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till ändrad lydelse av § 44 regeringsformen och § 5 successionsordningen; given Stockholms slott den 8 maj 1936.”. Sveriges riksdag. 8 maj 1936. sid. 1-4. https://weburn.kb.se/riks/tv%C3%A5kammarriksdagen/pdf/web/1936/web_prop_1936____261/prop_1936____261.pdf. Läst 27 februari 2021. ”Enligt regeringsformen § 44 och successionsordningen § 5 må prins av det kungl, huset icke gifta sig utan Konungens vetskap och samtycke; sker det ändock, har han förverkat arvsrätt till riket för sig, barn och efterkommande. Jämlikt sistnämnda lagrum förverkar han denna rätt också i det fall att han, med eller utan Konungens vetskap och samtycke, tager till gemål enskild svensk eller utländsk mans dotter. Därjämte utsäges i samma lagrum att det dock icke är prins förment att med Konungens vetskap och samtycke taga gemål av svenska konungahuset, inom i svensk lag ej förbudna leder. De nu återgivna bestämmelserna gälla oförändrade sedan grundlagarnas tillkomst; § 5 successionsordningen har utan ändring överförts från 1809 års successionsordning. Nämnda stadgande i successionsordningen innebär att svensk prins är hänvisad att, om han icke skall förlora sin arvsrätt till tronen, taga gemål ur regerande furstehus eller vissa med dem likställda icke regerande utländska hus. De förhållanden på vilka denna regel är grundad ha efter hand väsentligt förändrats. Antalet regerande furstehus och med dem likställda familjer har betydligt minskats; särskilt efter omvälvningarna i samband med världskriget torde åtskilliga familjer som förut intagit en dylik ställning vara att anse som enskilda. Den begränsning som genom den ifrågavarande bestämmelsen ålägges svensk prins vid val av gemål har därmed skärpts på ett sätt som näppeligen kunde förutses vid grundlagarnas tillkomst. I betraktande främst av nu anförda omständigheter torde en grundlagsändring vara påkallad i syfte att vidga den krets av familjer, med vilka svensk prins kan träda i giftermålsförbindelse utan att förlora sin arvsrätt till kronan. Härvid lärer först böra övervägas huruvida förbudet mot äktenskap mellan svensk prins och utländsk enskild mans dotter må kunna borttagas. En dylik åtgärd synes icke möta allvarligare betänkligheter, då grundlagen alltjämt skulle uppställa fordran på ett av Konungen i förväg lämnat samtycke. Därest den angivna åtgärden vidtages, synes böra stadgas att, innan samtycke enligt § 44 regeringsformen och § 5 successionsordningen lämnas, statsrådets tankar skola inhämtas. Vad åter angår förbudet mot giftermål med enskild svensk mans dotter torde de skäl som föranlett detsammas upptagande i grundlagen alltjämt äga giltighet. Erinras må att det av 1809 års konstitutionsutskott ursprungligen framlagda förslaget till successionsordning, vilket icke lade hinder i vägen för giftermål mellan svensk prins och utländsk enskild mans dotter, likväl upptog förbud för prins att taga gemål av svensk ätt utom konungahuset.”
”Prop. 1993/94:115 Valperiodens längd och vissa andra grundlagsfrågor”. Sveriges riksdag. 9 december 1993. sid. 14. https://data.riksdagen.se/fil/0BDB1DC2-A960-47B2-9C5A-5C262A98E2A2. Läst 27 februari 2021. ”Reglerna om kvinnlig tronföljd infördes i 1810 års successionsordning (SO) och 1 kap. 5 § RF ändrades i enlighet därmed. Anknytningen mellan stamfadern konung Karl XIV Johan, och hans avkomling i rätt nedstigande led, konung Carl XVI Gustaf fick stå kvar. Eftersom de nya tronföljdsreglerna endast avsåg efterkommande till kung Carl XVI Gustaf fordrades en övergångsbestämmelse för att prins Bertil skulle kunna behålla sin successionsrätt till tronen efter den nuvarande kungen och dennes efterkommande. De nya bestämmelserna i SO och RF trädde i kraft den 1 januari 1980. Den arvsordning som nu gäller är således att efter kronprinsessan Victoria, prins Carl Phlip och prinsessan Madeleine, i här nämnd ordning, har prins Bertil successionsrätt till tronen.”
