Dikttiteln ”Alkaiskt” (4) syftar på alkaisk vers. Det säregna och sofistikerade rytmschemat är ovanligt i svensk poesi. Horatius använde det flitigt och andra exempel är Friedrich Hölderlins dikt ”An die Parzen” (1798) och Anders Österlings dikt ”Via Appia” i De sju strängarna (1922). Tomas Tranströmer använde också alkaisk vers i dikten ”Upprörd meditation” i debutboken 17 dikter (Schiöler 1999, 2.9, s. 47–49). Ordet flyttlasset i slutraden förklarar Tomas Tranströmer med att det är ”ett flyttlass på väg mot döden. Döden är målet, körkarlen finns där. Mina återkommande ämnen är död och resa. Samlar på mig upplevelser och brottas med frågan ’varför lever jag’” (transkription av samtal med Björn Wallén i Stiftsgården Lärkulla i Finland den 28 april 1990; Bergsten 2011, s. 127–128, 369).
I dikten ”Medeltida motiv” (14) agerar döden i form av ett kranium huvudrollen i ett schackspel som barmhärtigt slutar i remi. Det ”frisörklippande ljud” som hörs i andra strofen påminner om åldrandets hårförlust och Simson i Domarboken16:17 vars liv satt i håret (Schiöler 1999, 2.9, s. 50–51, noter 60–61, s. 254–255).
