Carl Grimberg (1913–1924). ”Svenskt folkkynne under stormaktstidens dagar”. Svenska folkets underbara öden. P. A. Norstedt & Söners Förlag. sid. 54–55. https://runeberg.org/sfubon/4/0056.html. ”[...] särskilt inrotade sig i huvudstaden ett »straffbart tiggeri, i det månge vanartige så kvinns- som manspersoner, oansett de till lemmar friske äro, endast av lättja och självsvåld slå sig till tiggeri och under sken av fattigdom skyla sitt okynne samt allehanda laster». För att äntligen få dem till något arbete, varmed »slike vanartige, friske och före tiggare dels måge späkas, dels ock förtjäna sitt uppehälle», fann Kungl. Maj:t år 1698 i nåder för gott att i Stockholm låta inrätta ett rasphus för manliga lösdrivare och ett spinnhus för lösa kvinnor. I rasphuset skulle »såväl ovanbemälte vanartige tiggare som andre osedige barn och tjänstpojkar, de där, på föregående åtvarningar, ingen bättring vilja låta påskina, straffas med arbete [...]”
Carl Grimberg (1913–1924). ”Svenskt folkkynne under stormaktstidens dagar”. Svenska folkets underbara öden. P. A. Norstedt & Söners Förlag. sid. 54–55. https://runeberg.org/sfubon/4/0056.html. ”[...] särskilt inrotade sig i huvudstaden ett »straffbart tiggeri, i det månge vanartige så kvinns- som manspersoner, oansett de till lemmar friske äro, endast av lättja och självsvåld slå sig till tiggeri och under sken av fattigdom skyla sitt okynne samt allehanda laster». För att äntligen få dem till något arbete, varmed »slike vanartige, friske och före tiggare dels måge späkas, dels ock förtjäna sitt uppehälle», fann Kungl. Maj:t år 1698 i nåder för gott att i Stockholm låta inrätta ett rasphus för manliga lösdrivare och ett spinnhus för lösa kvinnor. I rasphuset skulle »såväl ovanbemälte vanartige tiggare som andre osedige barn och tjänstpojkar, de där, på föregående åtvarningar, ingen bättring vilja låta påskina, straffas med arbete [...]”
